Solen - i Februari!

Äntligen sol i flera dagar.

Snön smälter från taken. Något tidigt tycker jag. Mars i Februari!

Vi skrattar och ler mot varandra och busar i snön, grillar korv över öppen eld och bakar hällakakor på  moorika hällen.

Vi får energi av solljuset- inget är omöjligt – inte ens de av isen nerrasade hängrännorna eller de snökrokiga träden och buskarna.

Fäglarna har börjat komma. Främmande fåglar också, som vi aldrig hört.

I allt detta bus börjar väven bli färdigvävd. Jag sitter till långt framåt nätterna och väver och väver.

På dagarna syns det att solen kommit högre över horisonten.

I ett visst läge – en liten stund- strålar den igenom vävskeden och bildar ljusfenomen i silketrådarna. Vilken högtidsstund när solstrålarna välsignar, leker och hoppar…

Väver de sista inlagen under några tankfulla timmar.

Nu skall det klippas och sys.

2.28 mil garn

Jag har ägnat mej åt uträkning, mitt i allt vävandet!

Då bårtäcket är färdigvävt, har jag vävt in ca 2,28 mil garn vilket är 22 800 m  som också spolats upp på små vävspolar till skytteln. Den har fört garnet genom vävskälet i varpen, 15 200 gånger.

Skedbommen har då slagits åt 30 400 gånger. Inte undra på att muttrar och brickor, som håller ihop vävstolen, flyger iväg åt alla håll och att snön rasar från taket.

Nu väver jag havsglitter i stjärnljus- plejaderna – sjustjärnorna - renkalvarna.



Vattenblänk i damast



Har haft i tanke, då vi var på Norrbyskär i höst och letade Strandråg och jag fotade Gunilla då hon satt på hällarna, vid randen av havet.

Början till mönstret som varit vår följeslagare hela vintern.

Mitt i all snön är det ett fint minne – värmen från hällarna och de blå färgerna.

Norrbyskär - strandråg - meditation.