Nyckelharpsserien orkidéer

Under de sista nyckelharpskurserna jobbade pappa Karl-Erik och jag  med den första av 6 påbörjade nyckelharpor. 

De urholkade kropparna i al från Flyggsjö, var färdiga med lock i gran. Stränghållarämnen, nyckelämnen och löv var tillverkade. Sadelämnen fanns och nyckellådornas alla delar var urfrästa men alla delar var huller om buller (det är många delar). Jag byggde plywoodlådor till alla harporna och jag gjorde byggsatser av dem alla - sorterade efter träslaget i nycklarna. 

Alla fick namn efter en svensk orkidé - de var ju också materiel som blivit över vid tillverkning av hans egna byggen ca 30 st och alla de som han hjälpt att bygga ca 250 harpor.

Första harpan av de sex heter "Nattviol" och vi fick den nästan färdig "Bara den går att spela på" var målet.

Vi hann bara börja stränga harpan men sedan fortsatte jag själv våren 2021 med att få den komplett färdig till en utlysning "Open call" i Norrland för inköp av konst till vårdboenden. Jag tänkte mej en taktil skulptur - kanske för annorlunda. 

...men den går att spela på och har ett förträffligt ljud. "Moster tänker du verkligen förstöra den till en skulptur - den låter ju bra!!!"- Emma

 Så kom corona-pandemin.....

Men under åren innan, tappade vår älskade pappa Karl-Erik fart och fick flytta in på Björkhem - ett sjukhem i Gideå. Att flytta in en så aktiv man på 30m2 var ett konststycke men han kämpade på med färdtjänst i rullstol till våra kurser i nyckelharpsbygge på Gideå skola. En elrullstol fick vi hyra som ersättning för minicrossen. Vi körde i ur och skur till Hembygdsgården och älven och tog oss friskluft.

Hösten innan coronapandemin - vid 94 års ålder- gav Karl-Eriks kropp upp och han somnade in. 

Hans önskan var att bårtäcket jag vävt skulle vara på kistan och vi följde honom ut (bårtäcket togs då av kistan) till graven där han vilar bredvid mor Kerstin och deras förstfödda.

Karl-Eriks barnbarn Isak spelade "Koppången" på nyckelharpa. 

R.I.P. pappa Karl-Erik.

Till höger i bild syns också dopträdet som vi- en grupp smedhalvor- under en vinter, smidde tillsammans i smidesverkstaden i Husum under ledning av mäster Bert.

 Det är mycket som hänt sedan bårtäcket vävdes. 

En utställning i Härnösand på länsmuseet:"ULL FÖR LIVET" 2019

Min presentation:

Fårjordbruk med vävning som binäring: ryaull, nålbindnings- tvåändstickningsgarn (z-tvinnat) långullsfällar, damastvävar, örtalammskött.

Bor vackert på en gammal boplats i Flärke, Gideå - JonErsgården.

Fåren är Svensk Lantras Rya

Rya har en stark ullfiber och långa glansiga täckhår. Vi har haft som avelsmål att få märgfri ull. Ullen är nog så lång för spinnerierna så den längsta bearbetar jag själv.

Vi har 23 tackor, 6 livlamm och 3 baggar + lammen som föds i slutet av maj.

För 40 år sedan tog jag över fåren från min systers och min får och getbesättning. Jag lärde mej väva damast och har använt ullgarnerna i vävningen. Jag har skickat ull till olika spinnerier genom åren men spinner också själv.

Det ökade rovdjurstrycket har gjort så att det blir mycket stängsling för att hålla dem ute från fåren. Vi stänger från maj till och med oktober. Det tar aldrig någon ände. Björn, lo, kungsörn och ibland varg, jakthundar och tvåbenta … men

Fåren håller landskapet öppet - en landskapsmålning vi lever i.

Att skapa och uttrycka de innersta tankarna i färg och form är- längtan bortom ….

Jag vill följa ullen från lamm till garn till väv och göra allt för fåren och människorna, genom att driva gården ekologiskt och snällt (KRAV)