En lång,kall väg för lite guld

A long cold way to tip a rary

- 30 C ute och brasorna sprakar i kakelugnarna.
Det är som en frostdimma som hindrar solen att bryta igenom. Det spås om mildare väder och visst- kallare brukar det inte bli här.

Eldar med björkved som värmer så bra. Granen ger inte lika mycket värme, fast gnistorna flyger.

Björkved ger värme i kakelugnen - en revolution på sin tid.

Nu är vävguldet som jag beställt av Kornelia i Scweiz, på väg. Tullverket har ringt och godsleveranslastbilen skall komma med en liten låda med 3 små rullar av tråd.

Vilken hederstransport för 300 gram garn - men så är de ju lysande också.

Vintersolljus över väv.

Nu bryter solen fram precis då jag vävt fågeln. Den badar i ljusstrålar som bryts genom vävskeden. Så otroligt grannt - badar i silver och guldljustrådar.

Nu förstår jag hur man kan väva en mantel av månstrålar som i Astrid Lindgrens saga "Mio min Mio".

Trettondagsafton

Väver havet blått i blått, i en oas av julefrid.

Njuter av de vackra gardinerna  och julduken som mor Kerstin vävt, de vackra amarylliserna i fönstren och julrosorna, väggklockan som slår sina timslag. Lycka när solen vågar sej fram mitt på dagen och smygkikar bland frostiga grenar och knarrande snö.
Eldar i kakelugnen och tänker på en bön som Birger Norman från Ådalen skrivit:

"Herre se till dina fattiga,
men giv mig som den yppersta gåvan
hjärtat Din frid djupare än bergens och havens grund"

Jag går ut i nattmörkret - till stjärnhimlen och ser Orion, Sjustjärnorna och Tvillingarna.
Går in och väver blått i blått ...

Adventväv

Väv i spegelbild



 När jag sitter och väver den efterlängtade solens upp och nergång i denna kalla (-13 C) och snödoftade 1:a Advent med solfrånvaro, får jag en tankeställare:
Alla kvinnor som suttit och vävt randningar i tuskaft, kypert och rosengång, var hämtade de sin inspiration ifrån. Gjorde de som jag och såg mot horisonten, fångade i förundran over de sälsamma färgerna, så rogivande för själen.
Tittar igenom de gamla textilierna vi har härhemma och ... njuter.

Morgon och afton ry

Snart lägger isen

Nu ska jag väva Morgon och Afton RY - alltså morgon och aftonrodnad - soluppgång och solnedgång över vatten.

Vilken utmaning att översätta till vävteknik - ull och silketrådar.

Jag har färgat och sköljt, spolat garn som inte velat, tänkt och funderat, jagat  morgon och aftonrodnader, fotograferat, besökt kyrkorna igen och gjort små prov. 



 Så nu ska det bli väva av - till Advent.

Mönster och Knutvingel

Ja nu har jag vävt ett tag och kommit en bit på väg i mönstret. Vid strandkanten ska du kunna stå och titta ut över vattnet med stranden vid dina fötter med stenar, gräs, vass, strandråg och kornax. Vattenblänk och senare ska jag väva stjärnor.

Mönstret skall vara färdigt då du sätter dej i en damastväv, för när du väl är där, gäller det att du räknat rätt och ritat rätt. I en väv är det svårt att få en helhetsbild då väven försvinner ner över bröstbommen och rullas upp på vävbommen vid dina knän.

Ibland  gör jag fel då jag  plockar mönstret i harneskrustningen och då blir det att backa /väva baklänges/ riva upp. Till hjälp knyter jag då in olikfärgade trådar i harneskvarpen som kan vara till hjälp då det kört ihop sej och mönstret bråkar. Det är då det blir sånt här knutvingel.

Nöjd fortsätter jag dra i mina trådar och väva in

5 inslag, plocka om mönstret och väva in 5 trådar igen. Centimeter för centimeter av vävda tankar.

En solig guld-dag

Idag har jag vävt in guld i väven.
Det har varit lite klurigt, men till slut blev det glitter på vågorna.

Jag kommer att tänka på den långa vägen till väven,

 när jag ser ljuset sila in genom alla trådarna.

Damastsolven med extra stora ögon för mönstervävningen,

bakom skeden som slår ihop inslagen.

De långa mönstersolven som är där bakom,

med små ögon för att kunna lyfta trådarna med precision.

De är anknutna till harneskvarpen som är vävarens förlängda armar. -

alltså sitter jag med 356 armar som når till en trådgrupp ett par meter

längre bort och lyfter dem en och en :)

För att trådarna skall återgå till normalläge har de tyngder - lod,

som pinglar så glatt då man väver.

Blev du yr?

Det är inget mot det du blir när du skall trä detta

och när varpen skall igenom alla dessa solv

och ont i ryggen det kan jag lova.

Då får ingen störa,

för fel får det inte bli - då är det bara att börja om.

Fåren-garnet-färgen

Min vision av att bo på en gård är att den ska vara levande - så vi har får- ryafår med en härlig ull, slitstark och vackert glansig.Målet är att avla fram får med ull utan dödhår och märg just för vävningen.

Så efter att ullen klippts, jag visat tackan ullen och tackat henne och sorterat ullhögarna, har den skickats till ullspinneri. Garnet till den här väven är spunnet efter konceptet att den skall ha en handspunnen känsla och så fint spunnet att det går att väva damast i fin kvalitet av den. (Jag handspinner också, men inte så stora kvantiteter) Tanken är att väven skall få ett levande uttryck med mycket egen vilja.

Sedan skall garnet färgas och jag har valt syrafärgning för ljusäkthetens skull. Garnet har vägts, tvättats och sköljts, uträkningar gjorts och färgpulver och hjälpkemikalier som tex ättiksyra har mätts upp. Sedan har jag färgat i värmebad och sedan  tvättat, sköljt och åter sköljt innan garnet hängts upp för torkning.

                                                              Färgfördjupning:
Nu är jag i färg nr 5 och det är en härlig känsla att vara i väven - men innan dess har det varit en lång väg .....