Solen - i Februari!

Äntligen sol i flera dagar.

Snön smälter från taken. Något tidigt tycker jag. Mars i Februari!

Vi skrattar och ler mot varandra och busar i snön, grillar korv över öppen eld och bakar hällakakor på  moorika hällen.

Vi får energi av solljuset- inget är omöjligt – inte ens de av isen nerrasade hängrännorna eller de snökrokiga träden och buskarna.

Fäglarna har börjat komma. Främmande fåglar också, som vi aldrig hört.

I allt detta bus börjar väven bli färdigvävd. Jag sitter till långt framåt nätterna och väver och väver.

På dagarna syns det att solen kommit högre över horisonten.

I ett visst läge – en liten stund- strålar den igenom vävskeden och bildar ljusfenomen i silketrådarna. Vilken högtidsstund när solstrålarna välsignar, leker och hoppar…

Väver de sista inlagen under några tankfulla timmar.

Nu skall det klippas och sys.

2.28 mil garn

Jag har ägnat mej åt uträkning, mitt i allt vävandet!

Då bårtäcket är färdigvävt, har jag vävt in ca 2,28 mil garn vilket är 22 800 m  som också spolats upp på små vävspolar till skytteln. Den har fört garnet genom vävskälet i varpen, 15 200 gånger.

Skedbommen har då slagits åt 30 400 gånger. Inte undra på att muttrar och brickor, som håller ihop vävstolen, flyger iväg åt alla håll och att snön rasar från taket.

Nu väver jag havsglitter i stjärnljus- plejaderna – sjustjärnorna - renkalvarna.



Vattenblänk i damast



Har haft i tanke, då vi var på Norrbyskär i höst och letade Strandråg och jag fotade Gunilla då hon satt på hällarna, vid randen av havet.

Början till mönstret som varit vår följeslagare hela vintern.

Mitt i all snön är det ett fint minne – värmen från hällarna och de blå färgerna.

Norrbyskär - strandråg - meditation.

En lång,kall väg för lite guld

A long cold way to tip a rary

- 30 C ute och brasorna sprakar i kakelugnarna.
Det är som en frostdimma som hindrar solen att bryta igenom. Det spås om mildare väder och visst- kallare brukar det inte bli här.

Eldar med björkved som värmer så bra. Granen ger inte lika mycket värme, fast gnistorna flyger.

Björkved ger värme i kakelugnen - en revolution på sin tid.

Nu är vävguldet som jag beställt av Kornelia i Scweiz, på väg. Tullverket har ringt och godsleveranslastbilen skall komma med en liten låda med 3 små rullar av tråd.

Vilken hederstransport för 300 gram garn - men så är de ju lysande också.

Vintersolljus över väv.

Nu bryter solen fram precis då jag vävt fågeln. Den badar i ljusstrålar som bryts genom vävskeden. Så otroligt grannt - badar i silver och guldljustrådar.

Nu förstår jag hur man kan väva en mantel av månstrålar som i Astrid Lindgrens saga "Mio min Mio".

Trettondagsafton

Väver havet blått i blått, i en oas av julefrid.

Njuter av de vackra gardinerna  och julduken som mor Kerstin vävt, de vackra amarylliserna i fönstren och julrosorna, väggklockan som slår sina timslag. Lycka när solen vågar sej fram mitt på dagen och smygkikar bland frostiga grenar och knarrande snö.
Eldar i kakelugnen och tänker på en bön som Birger Norman från Ådalen skrivit:

"Herre se till dina fattiga,
men giv mig som den yppersta gåvan
hjärtat Din frid djupare än bergens och havens grund"

Jag går ut i nattmörkret - till stjärnhimlen och ser Orion, Sjustjärnorna och Tvillingarna.
Går in och väver blått i blått ...

Adventväv

Väv i spegelbild



 När jag sitter och väver den efterlängtade solens upp och nergång i denna kalla (-13 C) och snödoftade 1:a Advent med solfrånvaro, får jag en tankeställare:
Alla kvinnor som suttit och vävt randningar i tuskaft, kypert och rosengång, var hämtade de sin inspiration ifrån. Gjorde de som jag och såg mot horisonten, fångade i förundran over de sälsamma färgerna, så rogivande för själen.
Tittar igenom de gamla textilierna vi har härhemma och ... njuter.

Morgon och afton ry

Snart lägger isen

Nu ska jag väva Morgon och Afton RY - alltså morgon och aftonrodnad - soluppgång och solnedgång över vatten.

Vilken utmaning att översätta till vävteknik - ull och silketrådar.

Jag har färgat och sköljt, spolat garn som inte velat, tänkt och funderat, jagat  morgon och aftonrodnader, fotograferat, besökt kyrkorna igen och gjort små prov. 



 Så nu ska det bli väva av - till Advent.

Mönster och Knutvingel

Ja nu har jag vävt ett tag och kommit en bit på väg i mönstret. Vid strandkanten ska du kunna stå och titta ut över vattnet med stranden vid dina fötter med stenar, gräs, vass, strandråg och kornax. Vattenblänk och senare ska jag väva stjärnor.

Mönstret skall vara färdigt då du sätter dej i en damastväv, för när du väl är där, gäller det att du räknat rätt och ritat rätt. I en väv är det svårt att få en helhetsbild då väven försvinner ner över bröstbommen och rullas upp på vävbommen vid dina knän.

Ibland  gör jag fel då jag  plockar mönstret i harneskrustningen och då blir det att backa /väva baklänges/ riva upp. Till hjälp knyter jag då in olikfärgade trådar i harneskvarpen som kan vara till hjälp då det kört ihop sej och mönstret bråkar. Det är då det blir sånt här knutvingel.

Nöjd fortsätter jag dra i mina trådar och väva in

5 inslag, plocka om mönstret och väva in 5 trådar igen. Centimeter för centimeter av vävda tankar.