Vävstolprojekt...

 I min fars vävstolssamlande hittade jag en gammal mattvävstol bara 100 cm djup men 200cm bred - över 100 är gammal. En äldre damastvävstol som jag inte kommit överens med fick bidra med delar och jag förlängde mattvävstolen med den –köpte en bredare sked och skaft som saknades. 

Varpade en harneskvarp (att dra damastmönstet med) och med diverse virke,krokar, beslag,skruv, buntband och tålamod blev mattvävstolen 140 cm djup. Med hjälp av vår vän Karin och gubben Anders drog vi på de två varpflätorna som jag varpat på stora varpan.

Ny väv på gång... 2023

Precis innan julen 2022 fick jag en förfrågan om att komma med förslag på en väv till Rosornas kapell i Hörnefors. Jag hade förut vävt ett bårtäcke dit i ull och vildsilke, med stjärnhimmel och soluppgång. Det skulle inte vara kristna symboler, då de måste ta ner de kristna symbolerna vid borgerliga begravningar. Naturbild med havet sol upp eller nergång var överenskommelsen.

Efter besök - många funderingar, 3 olika förslag i höjdled blev det ett fjärde med panoramavy i lin 16/2. En utmaning då jag brukar ranväva med inslaget. Det blev istället att varpa färgerna och väva med avigan upp och vävmönstret bak och fram.

Altarets bredd är 260 cm och höjden behöver då vara ca 160cm. Med konsollen inberäknad skulle det bli så - om jag hittade en vävstol bredare än 150 cm (som mina andra vävstolar är).

 

Nyckelharpsserien orkidéer

Under de sista nyckelharpskurserna jobbade pappa Karl-Erik och jag  med den första av 6 påbörjade nyckelharpor. 

De urholkade kropparna i al från Flyggsjö, var färdiga med lock i gran. Stränghållarämnen, nyckelämnen och löv var tillverkade. Sadelämnen fanns och nyckellådornas alla delar var urfrästa men alla delar var huller om buller (det är många delar). Jag byggde plywoodlådor till alla harporna och jag gjorde byggsatser av dem alla - sorterade efter träslaget i nycklarna. 

Alla fick namn efter en svensk orkidé - de var ju också materiel som blivit över vid tillverkning av hans egna byggen ca 30 st och alla de som han hjälpt att bygga ca 250 harpor.

Första harpan av de sex heter "Nattviol" och vi fick den nästan färdig "Bara den går att spela på" var målet.

Vi hann bara börja stränga harpan men sedan fortsatte jag själv våren 2021 med att få den komplett färdig till en utlysning "Open call" i Norrland för inköp av konst till vårdboenden. Jag tänkte mej en taktil skulptur - kanske för annorlunda. 

...men den går att spela på och har ett förträffligt ljud. "Moster tänker du verkligen förstöra den till en skulptur - den låter ju bra!!!"- Emma

 Så kom corona-pandemin.....

Men under åren innan, tappade vår älskade pappa Karl-Erik fart och fick flytta in på Björkhem - ett sjukhem i Gideå. Att flytta in en så aktiv man på 30m2 var ett konststycke men han kämpade på med färdtjänst i rullstol till våra kurser i nyckelharpsbygge på Gideå skola. En elrullstol fick vi hyra som ersättning för minicrossen. Vi körde i ur och skur till Hembygdsgården och älven och tog oss friskluft.

Hösten innan coronapandemin - vid 94 års ålder- gav Karl-Eriks kropp upp och han somnade in. 

Hans önskan var att bårtäcket jag vävt skulle vara på kistan och vi följde honom ut (bårtäcket togs då av kistan) till graven där han vilar bredvid mor Kerstin och deras förstfödda.

Karl-Eriks barnbarn Isak spelade "Koppången" på nyckelharpa. 

R.I.P. pappa Karl-Erik.

Till höger i bild syns också dopträdet som vi- en grupp smedhalvor- under en vinter, smidde tillsammans i smidesverkstaden i Husum under ledning av mäster Bert.

 Det är mycket som hänt sedan bårtäcket vävdes. 

En utställning i Härnösand på länsmuseet:"ULL FÖR LIVET" 2019

Min presentation:

Fårjordbruk med vävning som binäring: ryaull, nålbindnings- tvåändstickningsgarn (z-tvinnat) långullsfällar, damastvävar, örtalammskött.

Bor vackert på en gammal boplats i Flärke, Gideå - JonErsgården.

Fåren är Svensk Lantras Rya

Rya har en stark ullfiber och långa glansiga täckhår. Vi har haft som avelsmål att få märgfri ull. Ullen är nog så lång för spinnerierna så den längsta bearbetar jag själv.

Vi har 23 tackor, 6 livlamm och 3 baggar + lammen som föds i slutet av maj.

För 40 år sedan tog jag över fåren från min systers och min får och getbesättning. Jag lärde mej väva damast och har använt ullgarnerna i vävningen. Jag har skickat ull till olika spinnerier genom åren men spinner också själv.

Det ökade rovdjurstrycket har gjort så att det blir mycket stängsling för att hålla dem ute från fåren. Vi stänger från maj till och med oktober. Det tar aldrig någon ände. Björn, lo, kungsörn och ibland varg, jakthundar och tvåbenta … men

Fåren håller landskapet öppet - en landskapsmålning vi lever i.

Att skapa och uttrycka de innersta tankarna i färg och form är- längtan bortom ….

Jag vill följa ullen från lamm till garn till väv och göra allt för fåren och människorna, genom att driva gården ekologiskt och snällt (KRAV)

Vävmuck - saknad

Nu är bårtäcket levererat och fodralväskan sydd. Hela sommarens och vinterns arbete har lämnat JonErsgården.

Spåren den lämnar efter sig är mina ben- och överarms-muskler och en mycket stökig syatelje` och vävstuga.

Det stora sömnadsarbetet.

Det blev väldigt tomt…väggarna liksom föll in – som när kära vänner kommit och farit.

Invigningarna kommer att bli i samband med gudstjänsterna den 14 april i Gideå kyrka,  Trehörningsjö kyrka och den 21 april i Arnäs.

Nu fattas bara att fånga visionen i ord till dessa högtidsstunder och som eftermäle.

Lugnvatten ovanför Flärkeforsen

Vart tog våren vägen?

 Fångar mina tanker i en snövit, snömullig värld till en god, varm kopp te.

För några dagar sedan klippe jag ner väven och Eivor kom och hjälpte mej att rulla upp en del av tyget på en stor rulle, så att det skulle bli mer hanterligt.

Det känns förunderligt att ha fått möjligheten att väva havet - älven - insjön. 

Det har tagit oändlig tid, värkt fram minut för minut, timme för timme, dag för dag. 

Att väva det rörliga vattnet -  går det alls att göra?

Aftonry- en  liten del av väven.  Foto: Eivor Lundin

Vi ser på väven och utanför går den gyllene solen ner i rosa – orange – lila – turkos. 

Vi ser på väven  - och ler.