En lång,kall väg för lite guld

A long cold way to tip a rary

- 30 C ute och brasorna sprakar i kakelugnarna.
Det är som en frostdimma som hindrar solen att bryta igenom. Det spås om mildare väder och visst- kallare brukar det inte bli här.

Eldar med björkved som värmer så bra. Granen ger inte lika mycket värme, fast gnistorna flyger.

Björkved ger värme i kakelugnen - en revolution på sin tid.

Nu är vävguldet som jag beställt av Kornelia i Scweiz, på väg. Tullverket har ringt och godsleveranslastbilen skall komma med en liten låda med 3 små rullar av tråd.

Vilken hederstransport för 300 gram garn - men så är de ju lysande också.

Vintersolljus över väv.

Nu bryter solen fram precis då jag vävt fågeln. Den badar i ljusstrålar som bryts genom vävskeden. Så otroligt grannt - badar i silver och guldljustrådar.

Nu förstår jag hur man kan väva en mantel av månstrålar som i Astrid Lindgrens saga "Mio min Mio".

Trettondagsafton

Väver havet blått i blått, i en oas av julefrid.

Njuter av de vackra gardinerna  och julduken som mor Kerstin vävt, de vackra amarylliserna i fönstren och julrosorna, väggklockan som slår sina timslag. Lycka när solen vågar sej fram mitt på dagen och smygkikar bland frostiga grenar och knarrande snö.
Eldar i kakelugnen och tänker på en bön som Birger Norman från Ådalen skrivit:

"Herre se till dina fattiga,
men giv mig som den yppersta gåvan
hjärtat Din frid djupare än bergens och havens grund"

Jag går ut i nattmörkret - till stjärnhimlen och ser Orion, Sjustjärnorna och Tvillingarna.
Går in och väver blått i blått ...